Sidenvägen
 
1991 fick jag pengar från Svenska Institutet för en resa till Centralasien. Jag var inbjuden till ett större konstnärssymposium, de flesta från olika delen av Sovjetunionen, en från Turkiet, en från USA, två från Danmark, en norska och jag från Sverige.
Vi hade vårt "arbetsläger" vid en flod i det östligaste Kazakstan vid gränsen mot Kina. Där bodde vi i jortor under ca 3 veckor.
Därefter anordnades en resa längst Sidenvägen under ytterligare ett par veckor. Vi reste bland annat till Tachkent, Samarkand och långt ut på slätterna i Uzbekistan. Det behövdes då inga speciella tillstånd för att resa mellan dessa "länder" eftersom alla hörde till Sovjetunionen.
Men i slutet av resan rasade det Sovjetiska systemet samman. Det förde med sig en hel del problem för min hemresan - men det är en annan historia.
Under dessa veckor hade jag naturligtvis många möjligheter att studera får och getter, olika textila tekniker och traditioner.
I och med denna resa fick jag fin kontakt med konstnärere och hantverkare, därefter blev jag inbjuden till andra resor i området.
Mina kunskaper om filtning, tovning, olika sätt att väva, spinning med bara händerna - både tunnt och till grova rep fördjupades.
Vid sådana tillfällen är det bra att ha egna kunskaper och erfarenheter att jämföra med och på så sätt hitta förklaringar till alla finurliga tekniker.
Vid ett par tillfällen fick jag tom. tips om hur flertusenåriga finesser från Sydamerika kunde vara gjorda - det var en fantastiska upplevelser att sitta tillsammans med kvinnor i Centralasien i vår tid och få hjälp att göra "trådtofsar" så som någon gjort på andra sidan jorden för mer än 2 000 år sedan - utan att kunna tala med varandra - det är bara händernas eget språk som "talar".
Jag fick kontakt med flera personer som jag sedan försökt hålla kontakten med - men det har tyvärr blivit svårare och svårare på grund av alla de inre konflikter och ekonomiska svårigheterna i områdena.
|
Kirgizistan
Sidenvägen
Turkiet
Peru
Norden
|
