I slutet av 1970-talet kom jag i kontakt med Dalarnas Museum för jag ville lära mig mer om tvåändsstickning.
Det visade sig då att de bara hade hunnit publicera ytterst lite av de fynd av tvåändsstickade föremål som då kommit i dagen. Det är en spännande historia i sig hur forskarna upptäckte att det var nåt särskilt med den tekniken - hur som hälst, följden blev i alla fall att jag fick i uppdrag att skriva och göra beskrivningar på hur tekniken fungerade i olika plagg, olika sätt att mönstra plaggen osv.
Jag samarbetade med Birgitta Dandanell dåvarande chefen på museet. Det blev ett häfte på ca 50 sidor.
Sedan hade jag en serie kurser i tvåändstickning bl.a. på Karlskoga Folkhögskola. En av mina elever var Anne-Maj Ling. Hon har på ett otroligt fint sätt arbetat vidare med många, många kurser och även utvecklat nya mönster och plagg. www.krokmaskan.se
Tvåändsstickning har alltid förr stickas med garn som var spunnet och tvinnat tvärtom mot vad som blev vanligt i och med att industrispunna garner blev vanliga - dvs. Z-tvinnade garner.
När tvåändsstickningskurserna börja komma igång kom också efterfrågan på just Z-tvinnade garner. Så gott som alla mindre spinnerier började då spinna och tvinna garner på det sättet. Industrin spinner och tvinnar så gott som alltid annars S-tvinnade garner.
Somliga personer säger att det går lika bra att sticka med det vanliga S-tvinnade garnet - men faktum är att det blir en väsäntlig skillnad på stickningens struktur om man gör på det traditionella sättet.
Det är det hantverket bör vårda - gnuin tradition och teknik - att vi sedan skapar nya mönster och modeller är en helt annan sak, det har folk också gjort i alla tider. Det finns massor att lära och bli inspirerad av när man studerar äldre tekniker.
