Paradis Kerstin Gustafsson
Resor
Min far var folklivsforskare, det har påverkat mig i min syn på livet och samhället. Man skall ha minst 1 000 års perspektiv på livet både bakåt och framåt - det är ett av mina måtton.
Eftersom jag har starka rötter iden sydskånska myllan genom min farmors och mormors stora textila produktion har jag kunnat se sammanhang både symboliskt och tekniskt med andra kulturer, främst den folkliga konsten. Jag har sökt mig till gamla kulturer - jag har speciellt tagit kontakt med äldre kvinnor med stor textil erfarenhet. Det har blivit konkreta resor i tid och rum. Det är de olika stipendier jag fått som gjort det möjligt för mig att resa.
Jag har massor av bilder från mina resor, och har speciellt studerat textila tekniker och företeelser men naturligtvis har jag både sett och hör en massa annat som gett mig tankar om hur vi lever idag och hur vi människor i alla tider lärt oss att leva efter de resurser som finns där vi bor.
Textila forskningsresor:
Polen 1975, Island 1980, 1996, Bulgarien 1987, Turkiet 1990, 1991, 1992, 1996, 2000, Kazakstan 1991, Kirgisistan 1995, 1997 Norge 1998, Peru 1999, Estland 2000.
Stipendier:
Nora stads kulturstipendium 1987, Örebro Läns kulturstipendium 1988, Svenska Institutet 1987, 1991, Estrid Erikssons stipendium 1990, Gunnar och Lilly Perssons bostadsstipendium 1990 - 91, Svenska Hemslöjdsförbundet 1991, Författarförbundet 1992, Wadköpingsstipediet 1993, Svensk-Isländska samarbetsfonden 1996, Läromedels Författarnas stipendium 1996, 1998, 2009. Fotokopierings fonden 1997, 2008. Statlig visningsersättning sedan 1997.
Kirgizistan
1995 blev jag inbjuden att delta i en grupp kvinnliga konstnärers arbetssymposium under 4 veckor. Det blev början på flera resor dit på 1990-talet och även några besök av hantverkare från Kirgizistan som fick komma hit med ekonomisk hjälp från olika institutioner.
Vid den tiden hade jag olika projektanställningar vid Etnografiska Museet i Göteborg, nuvarande Världkulturmuseet. Då fick jag bland annat i uppdrag att genomföra inköpet av en stor jurta - (ca 8 m i diameter) med full utrustning från Kirgizistan, ett par hundra föremål.
Det blev så småningom en stor utställning. Delar av den visades senare på Historisk museum i Oslo och Trondheim mellan åren 2002 - 2004.
Kirgizerna är speciellt kända för sina stora jurtor där konstruktionen klarar den stora höjden och diametern utan mittstolpe. De har stora kunskaper om spinning och det döljer sig många finesser i deras textilier.
Museet fick även stöd från Svenska Institutet så att vi kunde bjuda in konsthantverkare och musiker från Kirgizistan ett par gånger, dels till själva utställningen dels till studieresor på olika skolor och utbildningar här i Sverige. Det senare i samband med ett stort spinnsymposium på museet som jag anordnade för ett par hundra spinnande kvinnor från hela Skandinavien.
Här är en länk till en resa till Kirgizistan 2016 genom Världsresor.
Jag deltar som fackexpert.
https://www.varldensresor.se/resor/ovriga-asien/textil-och-hantverk-i-kirgizistan
Sidenvägen
1991 fick jag pengar från Svenska Institutet för en resa till Centralasien. Jag var inbjuden till ett större konstnärssymposium, de flesta från olika delen av Sovjetunionen, en från Turkiet, en från USA, två från Danmark, en norska och jag från Sverige. Vi hade vårt "arbetsläger" vid en flod i det östligaste Kazakstan vid gränsen mot Kina. Där bodde vi i jortor under ca 3 veckor.
Därefter anordnades en resa längst Sidenvägen under ytterligare ett par veckor. Vi reste bland annat till Tachkent, Samarkand och långt ut på slätterna i Uzbekistan. Det behövdes då inga speciella tillstånd för att resa mellan dessa "länder" eftersom alla hörde till Sovjetunionen.
Men i slutet av resan rasade det Sovjetiska systemet samman. Det förde med sig en hel del problem för min hemresan - men det är en annan historia.
Under dessa veckor hade jag naturligtvis många möjligheter att studera får och getter, olika textila tekniker och traditioner.
I och med denna resa fick jag fin kontakt med konstnärere och hantverkare, därefter blev jag inbjuden till andra resor i området.
Mina kunskaper om filtning, tovning, olika sätt att väva, spinning med bara händerna - både tunnt och till grova rep fördjupades.
Vid sådana tillfällen är det bra att ha egna kunskaper och erfarenheter att jämföra med och på så sätt hitta förklaringar till alla finurliga tekniker.
Vid ett par tillfällen fick jag tom. tips om hur flertusenåriga finesser från Sydamerika kunde vara gjorda - det var en fantastiska upplevelser att sitta tillsammans med kvinnor i Centralasien i vår tid och få hjälp att göra "trådtofsar" så som någon gjort på andra sidan jorden för mer än 2 000 år sedan - utan att kunna tala med varandra - det är bara händernas eget språk som "talar".
Jag fick kontakt med flera personer som jag sedan försökt hålla kontakten med - men det har tyvärr blivit svårare och svårare på grund av alla de inre konflikter och ekonomiska svårigheterna i områdena.
Turkiet
1990 gjorde jag min första resa till Turkiet. Därefter har jag rest runt där under flera år. Jag har främst studerat får- och gethållning, vävning, olika typer av vävstolar, olika spinnmetoder, färgning och textila traditioner i allmänhet.
Samtidigt har jag lärt mig och kunnat jämföra olika sätt att slakta får och getter, olika sätt att framställa diverse mjölkprodukter och naturligtvis även olika boendekulturer.
Jag brukar säga att Turkiet och Sverge har mycket gemensamt: vi är stora mjölk och ullkulturer. Dessutom har vi starka hantverkstraditioner - eller har i alla fall haft - vi lever nu i ett nytt årtusende som ser ut att sätta många begräpp och traditioner på huvudet - precis som vid förra tusenårsskiftet.
Men - man skall ha minst tusen års perspektiv på tillvaron - både bakåt och framåt!!
Turkiet
Peru
Mina projektanställningar på Etnografiska Muséet, senare Världskulturmuséet, fick jag för att jag skulle dokumentera och analysera muséets stora samling av Pre-Colombianska textilier - främst samlingen med de drygt 2000 år gamla Paracastextilierna, ca 100 st.
Sedan utvecklade sig arbetet även till att jag skulle göra samma typ av dokumentation av de övriga Pre-Columbianska textilierna i museet, ca 2 000 fragment.
De Precolobianska textilierna är tillverkade av lamaull och/eller bomull.
Bomull hör ju inte till vår ursprungliga skandinaviska kultur även om vi använt den i ett par hundra år.
Hur bomull egentligen växer och fungerar har vi dåliga kunskaper om. För att fördjupa dessa kunskaper om odling och hantering av bomull och variationer på den s.k. färgväxande bomullen, så sökte Gloria Esteban och jag ett stort stipendium av museet för en resa till Peru.
Under vår drygt månadslånga resa 1999 studerade vi den färgväxande bomullen, numer ekologiskt odlad. Vi besökte ekologiska bomullsodlingar både i de norra djungelområdena och områdena runt Arricipa.
Naturligtvis besökte vi även olika muséer på de olika orterna för att studera alla fantastiska arkeologiska textilier.
Jag studerade även hur de odlande familjerna använde sin bomullen för eget bruk. Jag studerade hur kvinnorna spann och vävde särskilt sådana textilier som krävde speciella egenskaper - och var starkt bundna till traditionen.
Norden och Östeuropa
Det är mycket intressant att studera våra grannländers kulturer, vi tror att vi är ganska lika, det är vi, men då och då med förvåning inser vi att det "hoppar" i vår logik.
Jag har lärt mig mycket om kulturyttringar kontra naturens förutsättningar i Danmark, Norge och på Island. I Norge och delvis på Island har klimatet präglat den textila användningen mycket tydligt. Får och getter - mjölk och ull.